All respekt till Pling Forsman, Håkan Hellström, Winnerbäck eller vem som helst men jämfört med texterna från
Cole Porter, Jerome Kern och grabbarna - inte en suck!
Jazzsnickrarna från 20 och 30-talet var inte rädda för smala referenser, de var allmänbildade popnissar som lyckades - otvunget och med avundsvärt eleganta rim - få in allt från Troja, Columbus, Edison, och ryska pjäsförfattare i tidens populärmusik.
Som Oscar Wilde med swing.
Få låtar idag går bortom " love me baby, hold on girl" - vilket, förvisso, kan bli poesi om bara melodin är briljant, så långt kan jag sträcka mig.
Men den textpalett Ira Gershwin och grabbarna grus slängde sig med är oöverträffad.
"They all laughed" av just bröderna Gershwin.
Blandning av Povel Ramel och Herman Lindqvist.
Stofil -jag? Med stolthet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar