Sveriges baksida

Igår åt vi på en vägkrog i Småland.

Bakom disken stod en fet man som pratade släpigt,högt och osammanhängande på samma gång.
"Är ni från Stockholm? Jaha...har ni mycket negrer? Här har vi det. Snart måste vi göra nåt drastiskt..."

Detta fick han ur sig medan vi betalade för hans ariska mat.
Medan vi satte oss ner - utan problem, skall tilläggas - fick vi bevittna övriga gäster kämpa med samma göromål.
Halta, lytta, skelögda, UPPENBART inavlade män och kvinnor med skinnväst och Sverige-tröjor och tatueringar, stapplade in, mumlade nåt om negrer de också, och försökte slå sig ner, med kryckor och allt.

Jag är fortfarande stum vid tanken på dessa vrak.
Detta är alltså mina landsmän.
Detta är de människor som alltid tvingar oss i Stockholm att, per automatik, försvara att vi lever i en storstad och tvingar oss bemöta deras anklagelser om att vi alla är bögar, snobbar, och ett gäng dryga champagne och sushi-konsumerande idioter.

Kalla mig snobb men jag är stolt över att ha rest mig från knogarna och lärt mig läsa dagstidningar.
Jag umgås gladeligen med allmänbildade,kultiverade människor som inte föraktar civiliserat leverne - stäm mig!

Jag har dessutom ALDRIG mött samma arrogans från Stockholmare som man ALLTID får från de jordhålor där Jimmy Åkessons väljare kryper fram och grymtar till.

NÅJA!
Ikväll uppträder jag i Gustavsberg utanför Stockholm.
Ni som har strukna skjortor och blandar vokaler med konsonanter kommer in...