Svansen viftar för Stenmark!

"När vi skulle älska så vände hon alltid på porträttet av min mor - men jag hade ju min inre bild..."

Jan Stenmark är en man jag, utan tvivel, skulle kalla konstnärligt geni.
Hans bilder sliter upp ens bröstkorg och drar fram det där innersta, svarta skrattet kring det mörka i vardagen, det perversa och ångestframkallande.
Hur lyckas han göra det allmängiltigt och roligt??

Igår såg jag att han snart har en ny bok ute!
Jag går redan runt och fnissar - som Pavlovs hund spinner min svans lyckligt innan jag ens sett en enda ny bild.
Men jag vet att jag kommer att bli road, drabbad och skratta okontrollerat innan jag somnar vid åtanke av minst 4-5 nya mästerverk.

En bild på en liten pojke i en stor,mörk skog:
"Palle fick inget lördagsgodis...han var hänvisad till fula gubbar"

En femårig flicka sitter i sin säng och ber aftonbön:
"Efter en lång dag av skäll och gnäll var Guds tystnad som balsam för själen"

En man och en kvinna tittar intresserat på varandra i en tågkupe´:
"Hon påstod att hon var Pippi Långstrump och jag trodde henne, för vem vill ligga med en galning?"