Jag såg Amanda Jenssen intervjuas i "Robins" . ( För övrigt ett bra program med begåvad grabb vid spakarna.)
Hon berättade att hon kände en stor "satisfaction" när hon skrev låtar, hon mådde lite "cranky" ibland och blev lite "sour" emellanåt.
Jag hissade min sympatiflagga i topp inför de oöverstigliga språkberg som restes framför den unga, begåvade skånetösen.
Vad gör man när man sitter fast med det hopplöst svenska och dammiga och så "2002"-färgade uttrycket "tillfredsställelse"?
( Jag ryser och ömsar skinn bara av att tvingas referera till detta gubbiga ord från, typ, förr)
Jo, man tar till "satisfaction" och bara en bakåtsträvare och elitist med gubbig mentalitet och 1800-tals lynne skulle anse dessa engelska ordval ens den minsta milineter ansträngda och sökta.
Bara någon som är så kriminellt mossig att han eller hon tycker att vi i onödan rusar över den språkliga isen i syfte att uttrycka oss, bara någon som är enfaldig nog att omfamna en fallen ide´ om ett rikt svenskt språk skulle höja ett invändande pekfinger.
Själv så är jag fucking glad att vi vågar moova gränserna och frivilligt går Von Holsteins våta vision till mötes - nämligen att begrava vårt eget språk till förmån för engelskan.
Three cheers för the fucking genväg till identitetslös future!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Skriv en bok!
Apropå språk, jag tycker att ditt språk liksom flyter på så fint. Det har ett eget liv och är väldigt behagligt att läsa. Ordföljden i sig är nästan värd hela läsningen!
Tackar - jag gör allt för att behaga ögats rytm!
mvh Tobias fröding
Ha ha, riktigt bra skrivet.
Så sant - sooooo true!
Vänta bara till år 2047 då kineserna blivit de nya kulturimperialisterna som de små liven bara inte kan få nog av.
"Asså det blir så himla mycket mer 中文 om man säger det på mandarin liksom 汉语漢語 typ..."
Tack för senast!
/
Martin
Skicka en kommentar