Varför skriker alla skådisar i svensk tv-dramatik?
Varför en kaskad av svärord i varje scen?
Slog på tv:n i hopp om lite lugn förströelse och genast ser jag nån kvinna i dyster lägenhetsmiljö vråla:
"Släpp mig för fan i helvete, för satan!"
Saliv ska spruta och tinningar puppa sönder i varje verb - DÅ är det äkta och bra.
På torsdag uppträder jag i Malmö på klubben MACK - vänligen vallfärda dit, ni skåningar med stora plånböcker och smittande skratt...för fan i helvete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Äntligen någon som säger det jag tänker och sagt.
Alltså allvarligt vad är det som gör att så fort det är "svensk film" så innebär "starkt skådespeleri" att Lena Endre står och vrålar? Eller att en "känslig scen" är att två personer antingen vrålar eller gråter ikapp? Svordomar åt sidan för det är ju volymen som jag finner mest intressant.
10 db (Hemligt)
30 db (Två barn viskar till varandra på film)
60 db (Normal konversation)
80 db (Känslig scen)
100 db (Känslig scen i relationsdrama)
110 db (Ljudet av mina egna ryggdunkningar).
Gissa vad jag säg på TV på morgonen.
Trailer för en ny svensk dramafilm, featuring en scen med gissa vem? Jo, Lena Endre som skriker i 110 db.
Otroligt roligt med tanke på att Persbrant mumlade om ett mer subtilt skådespeleri i en intervju strax innan :-)
Skicka en kommentar