Karriärsraket!

Igår blev jag uppringd av en, för all del trevlig, man som undrade om jag ville medverka i ett nytt lekprogram i kanal 6 där man skulle göra en mänsklig version av spelet "Tetris" i en simbassäng.

Efter att ha övervägt min karriär, min yrkesstolthet, mitt hantverk, mitt komikerskrå och övervägt hans fantastiska erbjudande länge och väl i två sekunder tackade jag nej.

Tänk om jag missade fyra steg på karriärtrappan?
"Hej, jag känner igen dig! Är inte du en av dom där som brottas i vatten med massa frigolit? "

Boktips

I Ben Eltons nya bok "Blind faith" beskrivs ett framtida, mörkt samhälle, där de som inte berättar ALLT om sig själva och sitt liv betraktas som abnorma. Där de som har hemligheter är de avvikande.
"Varför skulle man INTE visa allt, blogga om sitt sexliv? Vad har man att dölja?!"

En framtid där kunskap, upplysning och privatliv är föraktat! Där de som vill ha tystnad, koncentration och logik istället för religion,new age,glitter,glamour och skrikande idioti- är fiender till staten.

Givetvis känner man igen mycket av dagens "den som skriker högst vinner"-samhälle.
Usch...

Expressens grävande...

"Björns svåra comeback".

Det var inte så värst mycket som var "svårt" för käre Björn G i Skara i förrgår.
Han var på gott humör, vi skrattade ihop, han fick ett pris, sen var det middag.
Expressen måste ha tillgång till hemlig information som vi andra ej har.

Anders celin är en av få komiker som har FUNNY BONES, som det heter (på det där utländska språket.)
Många komiker har roligt material men Anders är rolig i sig själv - man tror att de flesta komiker är detta men icke så.
Igår var han bäst av alla på "Far i hatten" i Malmö, just för sin närvaro,sin tajming och - åter igen det som fattas många - sitt tempo!

Så många nya jokrar står och suger självbelåtet på varje formulering i tron att de står på Wembly i England inför sina fans och har all tid i världen.

scen i glashus

Igår var det en riktigt kul kväll på "Glashuset" i Gustavsberg.

Sköld, Druid och Mede lockade garv ur den brunbrända båtägande publiken (liten schablonvarning)
Jag improviserade mycket, som oftast, och betade av mycket kring det som få kan försvara i Bibeln och Koranen, nämligen uppmaningar att döda folk som lämnar sin tro samt att kvinnan är mindre värd.

Igår funkade min lilla bit om Hedersmord precis så väl som jag hoppats, jag gjorde den så pass tydlig att folk vågade skratta (äntligen!)

Efteråt träffade jag två av de människor som slet "bakom" kamerorna på "Morgonsoffan"-produktionen, varav en, Anna Jelving, sa att hon skulle börja studera till präst.
Snällt nog dömde hon mig inte till helvetet efter mitt hädiska utspel på scenen, utan hon skrattade hon hjärtligt.

Nu ska jag till Skara och, i egenskap av förra årets "Torparpris-stipendiat", dela ut årets pris till en ung,lovande grabb på väg upp...Björn Gustafsson.
Hoppas denna lilla buckla kan få skjuts på hans knaggliga karriär...

Sveriges baksida

Igår åt vi på en vägkrog i Småland.

Bakom disken stod en fet man som pratade släpigt,högt och osammanhängande på samma gång.
"Är ni från Stockholm? Jaha...har ni mycket negrer? Här har vi det. Snart måste vi göra nåt drastiskt..."

Detta fick han ur sig medan vi betalade för hans ariska mat.
Medan vi satte oss ner - utan problem, skall tilläggas - fick vi bevittna övriga gäster kämpa med samma göromål.
Halta, lytta, skelögda, UPPENBART inavlade män och kvinnor med skinnväst och Sverige-tröjor och tatueringar, stapplade in, mumlade nåt om negrer de också, och försökte slå sig ner, med kryckor och allt.

Jag är fortfarande stum vid tanken på dessa vrak.
Detta är alltså mina landsmän.
Detta är de människor som alltid tvingar oss i Stockholm att, per automatik, försvara att vi lever i en storstad och tvingar oss bemöta deras anklagelser om att vi alla är bögar, snobbar, och ett gäng dryga champagne och sushi-konsumerande idioter.

Kalla mig snobb men jag är stolt över att ha rest mig från knogarna och lärt mig läsa dagstidningar.
Jag umgås gladeligen med allmänbildade,kultiverade människor som inte föraktar civiliserat leverne - stäm mig!

Jag har dessutom ALDRIG mött samma arrogans från Stockholmare som man ALLTID får från de jordhålor där Jimmy Åkessons väljare kryper fram och grymtar till.

NÅJA!
Ikväll uppträder jag i Gustavsberg utanför Stockholm.
Ni som har strukna skjortor och blandar vokaler med konsonanter kommer in...

Skånsk gemytlighet

Ännu en stand up-kväll i Malmös folkets park igår.

Iskallt och ruggigt i luften och frostskador inpå själen - svemsk sommar, alltså! Men varm komik rann från scenen.

Kristoffer Appelquist var ohyggligt begåvad igår!
Han var genuint närvarande, pilimarisk och improvisatorisk och hade därtill mycket bra material!Det ska bli förvannat kul att dela scen under kontrollerade turne´former i höst. Mer info kommer...

Cristoffer Linell var också strålande igår, hade tempo(vilket många saknar!) och snärt i sin leverans - imponerande!

Anders Johansson (Anders och Måns)gjorde en genial prestation när han plockade fram en billig Ellos-leksak, som inte var en leksak, enligt förpackningen.

Martin Krantz hade några briljanta grejer om Jesus korsfästelse som jag förbannar mig själv att jag inte kom på först!
Erik Börén hade mycket roligt tugg om "Ninjamannen" som förföljde Victoria...

Usch!
Onödigt många bra komiker just nu.
Hoppas de skjuter av några innan sommaren tar slut innan man blir arbetslös...

Ökenhumor!

Humor och censur är en ständigt ungsvarm potatis.

Ibland slår censuren till på de mest oväntade ställen. I Holland arreterades i veckan en skämtecknare av som tecknat - ni fattar vart detta landar - en bild av en viss icke läskunnig arabisk herre från 600e.Kr. Tilläggas bör att det var STATEN som gick in och bröt hans penna i bitar och beslagtog hans bläck!

Detta i ett land där du kan bo på en husbåt, röka hasch och gå till bordeller iförd träskor.

Hemma!

Hemma från neonskyltar och fetma.

Jag ska inte tråka ut er med skildringar av Central Park, pannkakor med sirap och övrigt leverne i New York. (Kul var det!)
Några höjdpunkter dock: att jag fick uppleva stand up legenden Jackie Mason live - sprang förbi en affisch, chansade och fick biljetter till hans 9:e och sista Broadway-show någonsin.

Han måste vara runt 80 men hade fortfarande tajming och "funny bones",bra material,värme och skärpa - en lektion i yrkesskicklighet! ( I USA behandlas de "äldre" - det vill säga de som KAN något! -med respekt. I Sverige döps du till föredetting vid 45. Tragiskt.)

Sedan fick vi, två dagar senare, avnjuta Louis CK (!) som uppvärmare åt Ricky Gervais på Madison Square Garden.
Han körde bara tio minuter men de var förkrossande bra, det var längesedan jag grät av skratt åt en stand up komiker.
Svidande tajming!
Ricky var också briljant(givetvis) även om jag (i egenskap av Conneseur/nörd) kände igen det mesta av hans akt.
Nu gjorde det ingenting för han är så jävla rolig i allt han får ur sin runda brittiska kropp.

Det stora äpplet

Idag flyger jag till New York.
På Måndag ska jag se en knubbig, begåvad engelsman på Madison Square: Ricky Gervais.
Jag fnittrar redan som en liten flicka som vet att hon snart ska få en egen häst.
Hörs nästa vecka.

soffpotatis

"Imorgon så kommer...ja, vem kommer då, ja?"
"Nu ska hon framföra..., tyvärr har jag glömt vad låten heter men varsågod!"

Inte en morgonsändning passerar i tv 4 utan att Steffo sitter vid ett överdukat bord med rejält mycket vin i glaset, glömmer vad han skall säga till tittarna, lämnar över allt till stackars Jenny - medan han mumsar på ett kycklingben - och låter henne berätta om "vad som händer efter reklamen".

Tv 4 är verkligen bisarr tv i allt sitt frosseri.
Som en middag som aldrig tar slut.
Jag trodde vi gjorde parodi på detta med "Morgonsoffan"...vi lyckades inte.

Lummiga, ljuva rika område!

Såg Robin Paulsson i alldeles strålande form på Ribbersborgs kallbadhus i Malmö igår.
Lena Frisks vana och lekfulla handlag som conferencier skapade en förträfflig stämning i publiken och Robin (som ersatte en viss Björn G) gjorde ingen besviken.

Idag har jag promenerat i Fridhem i Malmö - ingen villa är mindre än ett slott. Avunden stiger i ens huvud.
Ingen port saknar höga beskyddande grindar, innanför vilka det hoppar floreller i takt till Debussy-musik.
Prunkande trädgårdar, i vilka Drottning Victoria skulle trivas, med alkover och terasser åt alla jordens väderstreck.
Lugnt. Fridfullt. Anrikt. Rikt, helt enkelt.

I en bråkdels sekund funderar man på att hoppa över staketet, vräka sig in i en av de många huvudingångarna (om man orkar slita upp någon av de kyrk-tunga portarna) och, med den eldgaffel man GARANTERAT hittar i handen på en polsk betjänt/inneboende glädjeflicka/husa - sticka ihjäl ägarna och ta över - höll på att säga huset - Herrgården.
Om så bara tills polisen kommer.

Man besinnar sig dock och knatar hemåt, med myggbett på sina knegarben, och sörplar vin från en kartong i sin hyrda lägenhet.
För den här gången...