lördag 1 augusti 2009

Finess, någon?

All respekt till Pling Forsman, Håkan Hellström, Winnerbäck eller vem som helst men jämfört med texterna från
Cole Porter, Jerome Kern och grabbarna - inte en suck!

Jazzsnickrarna från 20 och 30-talet var inte rädda för smala referenser, de var allmänbildade popnissar som lyckades - otvunget och med avundsvärt eleganta rim - få in allt från Troja, Columbus, Edison, och ryska pjäsförfattare i tidens populärmusik.
Som Oscar Wilde med swing.

Få låtar idag går bortom " love me baby, hold on girl" - vilket, förvisso, kan bli poesi om bara melodin är briljant, så långt kan jag sträcka mig.
Men den textpalett Ira Gershwin och grabbarna grus slängde sig med är oöverträffad.

"They all laughed" av just bröderna Gershwin.
Blandning av Povel Ramel och Herman Lindqvist.

Stofil -jag? Med stolthet!

2 kommentarer:

Zabina sa...

och jag som trodde att jag inte kunde tycka om dig mer, så nämner du 30-talsjazz och cole porter och klättrar ännu mer på "tycka om"-skalan.

Bra!

R sa...

En annan kompositör ur samma era som har fantastiska texter är Blossom Dearie. Smarta och för sin tid vågade texter som känns både Woody Allen och Cole Porter.

I Sverige fattade (såklart!) Tage Danielsson och Beppe Wolgers hur bra det var och översatte en del av hennes låtar åt Monica Zetterlund.