Snacka om extra...

Grävande journalistik ger mig gåshud. När man inte väjer för att lyfta på sanningens stenar...
Aftonbladet "live-bevakar" IDOL-programmet på nätet via blogg men inte finanskraschen i USA.
En vågskål som tippar över en aning med fluff, eller hur?

På tal om fluff med lite nyttiga fullkorn i:
Det var riktigt roligt igår på "Snacka om nyheter" - inspelningen.
Jag sköt från höften hela tiden - improvisation ÄR roligast!

Så även idag, då jag spelade in "Extra Extra!". Många impro-skämt och kommentarer blev det, får se vad de tar med sedan.
Tranmsnivån var hög och panelen blev som en olydig skolklass. Kul i stunden var det i alla fall.
Om tv 3 bara kör en testbild så vet ni att vi flamsade för mycket.

Nåväl.
Missa inte, till att börja med, "Snacka om nyheter" imorgon på kanal 9! ( Vet ej när "Extra Extra sänds" )

Scenglädje och tv...

Har haft tre ljuvliga jobb på raken med Lennie Norman - helvete, vilken leverantör han är! Ärkeproffs!
Med den otroliga respons jag fått senaste dagarna på scenen undrar jag ibland varför man alls ska kämpa för erkännande i annan form.

Men tv är ju tv, som Gustav den III sa, och det gäller att fläka ut sin nuna ibland - tills man har råd att tacka nej.
Imorgon spelar jag in "Snacka om nyheter" (sänds på onsdag 22.00) , det är ett av få program som man VILL vara med i med stolt huvud. Hoppas det blir kul i studion.

Jag har i alla fall jäkligt kul när jag är med och skriver - detta är ett program som inte duckar för lite referenser och allmänbildning, till skillnad från 90 % av all ängslig tv som produceras av byråkrater med sikte på folk som är 19 och skiter i vilket.

Vinst på Casinot!

Så kan man summera lyckoruset efter gårdagens show på Casino Cosmopol i Sundsvall - fullsatt och gapskratt hela vägen!

Unge herr Uddenberg var rolig och bra och Lennie Norman visade än en gång vilket scenproffs han är.
Även min stund i ljuset var kantad av stora skratt - en liten händelse i publiken dröjer sig dock kvar.
Efter 10 minuters skojande hör jag en duns från vänster publikflank och säger, innan jag vänder mig för att titta: "Oj, där var det nån som dog!"

När jag sekunden senare tittar åt ljudets riktining ser jag en kvinna ligga ner på rygg under sitt barbord, vännerna är knäböjda vid hennes sida och ser panikslagna ut.
"Oj, då..." fick jag ur mig, "det blev visst en riktig situation här, tror jag, vi tar pausen nu, hej..."

Dessbättre hade kvinnan bara svimmat och återfick medvetandet ( annars hade "folk skrattar ihjäl sig" -loggan legat i tryckeriet!) och jag kunde köra vidare.
Publiken, troligen lättade av beskedet bar fram mig resten av mitt set
(metaforiskt alltså, med tanke på att svimmkvinnan också bars ut)

05.10 åkte jag i morse tillbaka till Stockholm och skrev manus hela dagen till "Snacka om nyheter" - och om någon timme ska jag köra på Brunnen.
Hoppas ingen dör...

Livh till varje pris

Idag spelade jag in veckans "telefonare" med Stefan Livh
(för "Livh i P4" )

Har gjort det i över ett år (vilket de flesta inte känner till) men det är fortfarande veckans njutning - en jazzig, improvisatorisk stund med levande sekunder!
Ledd av radioräven Stefans rutinerade hand så lockas jag ut på tunn, tramsig is, utan manus - det är så oerhört kul.
Jag skulle aldrig kalla mig imitatör men jag täljer på en del återkommande gubbar varje vecka.

Lördagar 18-20 sänds detta mys-förfest-trivsel program.
Lyssna och doppa chips, gott folk!

rebuild the streets

Om polisen VET OM på förhand att självhatande vänstermuppar i Reclaim ska "protestera"/ "göra sin röst hörd" genom att slunga sten genom skyltfönster har väl deras demonstrationstillstånd bevisats sig inte hålla...

Att som polis vara nöjd med att en del av en storstad vandaliserats, att vara nöjd med att "det inte blev värre"...
Suck.

Det är väl bara att bryta några valfria ben i kroppen på de ligister som hivar in cementfundament i skyltfönster -vem skulle opponera sig? "Vaddå, JAG slängde ingen sten, jag bara gick bredvid fjorton av mina närmsta vänner iklädd övertydligt kriminell, svart, uppfälld luva..."
Man KAN inte kasta sten och hota polisen. Vässa pennorna, ungjävlar. Punkt!

Vem ska trösta knyttet?

Stackars Finland.
I veckan avslöjades att viss inblandning fanns när det gällde judeutrotningen.
Idag dödsskjutningen i skolan.
Det börjar bli vinter...
Som om de inte var deppiga nog...

Kinski

"Min bäste ovän".

Filmaren Werner Herzogs dokumentär om den fullständigt besinningslöst galne skådespelaren Klaus Kinski.
Har ni inte sett den så köp den på studs - man tror inte att sådan mänsklig vrede är möjlig, att någon är kapabel att hysa sådan ilska och sådana utbrott.

Har just sett om filmen och sitter ännu med hjärtklappning över Kinskis - i brist på bättre ord - besatta tillstånd.
Wahlbeck framstår som en liten vindpust, Torsten Flink likaså.

Samtidigt är det befriande att se någon bete sig så totalt utanför ramarna för mänsklig hyfs, också befriande att Herzog vågade och brann för att göra sina filmer - utan någon egentlig budget och med risk för sitt liv.
Mer än man kan säga om "Beck nr 47", eller hur många som nu gjorts...