Jag vet att samhället ska vara balanserat och befriat från hämdaktioner.
Men inte ikväll.
Jag sitter och önskar livet ur 42 åringen.
Hoppas han tillfogas sällsynt, hårt våld och gränslös smärta i fängelset och att han hålls inlåst tills hans mörka hjärta slutar slå.
Sen kom jag på att vi bor i Sverige.
Så han är säkert ute i maj och deltar i "andra chansen" i nästa melodifestival.
Fan vad ondskefullt allt känns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår vad du menar. Jag brukar vara för att folk ska få en chans till att börja om efter sin tid i fängelset... men för mig gör det inget om den 42 åringen ruttnar i evighet i en mörk cell... helst på något läskigt ställe... typ sjöbo!
Det svenska fängelsesystemet är ett jävla skämt.
Jag förstår vad du menar; det är väldigt väldigt svårt att känna någon slags sympati för såna människor.
Faktiskt.
Skicka en kommentar