Vad hette det sa du? Tystnad? Nä,det var ett nytt ord...

I torsdags satt en brud på t-banan och skrek ut sitt innersta till oss alla, via sin mobil.
Jag bytte himlande ögon med de äldre i vagnen och bet åter min tunga blodig över min ignoranta samtid.

När jag till sist bad megafonslynan dämpa sitt Minaret-vrål till mobilsamtal fick jag - givetvis - folk i min egen ålder emot mig.
Ett sävligt par med lite för tätt sittande ögon försvarade tjejen:
"Jag gillar liv i vagnen, det uppskattar jag, att folk är glada" sa mannen och syftade på att mobilmuppen var just glad i sitt mobilsamtal - att hon skrek och beslagtog en hel vagns syre och nervsystem sket han i.

Att be någon sluta prata eller - Gud förbjude i gå-på-tå Sverige - be nån DÄMPA sig är som att be en mor kväva sitt barn, såna blickar får man i alla fall.

Hade samma kväll ett toppengig på MACK i Malmö - bästa tänkbara publik, applådvänliga och gapskrattande!
När detta skrivs är det lördag natt - det gick ohyggligt bra på Norra Brunn ikväll. Tack Peppe och Anna och alla ni goa i personalen!

Tack också Johan Sköld för ditt generösa lobbande av min enkla person i din blogg. Man bugar och blygs...