Björnkramar!

Björn Ranelid.

Se där, en komplett och matnyttig mening.
Om ni känner att det rycker och pockar i er Strindbergs-tarm och känner: "Det var länge sedan man fick sig ett opåkallat medialt utfall till livs" - då ska ni kolla Expressen/debatt från i tisdags.

Utan större anledning kastar sig Björn ut i jämförelser mellan oduglige "kalsongpelaren" Fredrik Ljungbergs obetydliga leverne som primitiv sparkare av fotboll och sin egen glittrande, betydligt mer värdefulla karriär på planeten tellus.

Tro dock inte för ett ögonblick att han har hybris, att han flugit så nära solen att hans redan ansträngda brunbrända yttre börjat knapra ihop till hotfullt bacon. Icke så - det försäkrar han.

Bara för att han radar upp - på absolut ingens begäran eller önskan -allt han någonsin gjort i radio, tv ( eller "televisionen" som han kallar detta nya, ogreppbara medium), allt han hunnit säga från olika scener, så betyder inte det att han är förmer än oss andra eller vill vältra sig i sin egen avföring om den fanns på burk.
Nej och åter nej - det finns inget där att hämta, om man tror att självgodhet och en tömd flaska absint ligger bakom denna ickefråga.

Från ingenstans ropar denne gigant - under vilkens skugga historiens alla författare och filosofer faller i evig kall dvala - att han borde tjäna mer än Ljungberg!
Varför?
Jo, för Ranelid befattar sig med ORD och kan således uppväcka döda! Varje verb kan bota HIV. Varje pronomen vända floder. Etc...

Nog nu. Läs och njut.