lördag 3 januari 2009

Marsch in i 2009

"Körslaget" pågår på tv.
Jag trodde 2009 skulle börja bra.

Leendena och hysterin påminner om folkmassan i "Viljans triumf". (1934)
Till leda och förbannelse visas marsch på marsch - tysk, enfaldig och hurtig sådan, bland det värsta som nazismen förde med sig - och en aldrig sinande ström av skrikande folkmassor, män med stora hakor och muskler som gör renrasiga simhopp och piruetter.

Till detta hör att alla, fan i mig alla, i Hitlers regering, skriker istället för att prata.
Varje anförande sker i en hysterisk ton, gäll och nästan komisk. Hade en enda av våra politiker låtit likadant hade vi vaknat till rejält.

Jag vet att det är en "viktig" film, bortom diskussion viktig, vad gäller dess fångande av tidsandan och hur Hitler byggde sina monstruösa massmöten men...denna hurtiga marschmusik - den tar aldrig slut!

Frågan är dock om jag inte väljer den framför "Körslaget"...

1 kommentar:

Mikael Sand sa...

I vår serie: "Man behöver faktiskt inte titta" så slog jag av Körslaget då jag upptäckte att jag ju faktiskt gillar musik och att jag ofta ångrar att jag gjorde det valet. Det är så mycket enklare om man är musikaliskt puckad!

Att du ser på det har väl mer med materialletande och att söka folkligheten.

Men att säga att körslaget är uselt är en enkelt uttryckt. Att jämföra det med scener från gamla journalfilmer från "der Vaterland" är hur jävla roligt som helst.