Den felande länken verkar ha hittats. Den som definitivt bevisar att vi kommer från djuren.
45 miljoner år gammal är hon - lilla Ida.
Det är en världssensation i de flesta länder - Svenska upplagan av Metro hade nyheten mellan "Kevin Borg blir musikalstjärna" och "Hon har skorna som alla vill ha".
Darwin hade i alla fall rätt.
Man får svindel av att inse att vi alla hör ihop - något som borde kunna få de stridande religiösa galningarna att tänka till.
Som simpel primatperson kan man bara höja ett glas för pusselbiten!
Vilka konsekvenser detta måste få.
Plötsligt förvandlas ju en hel del litteratur officiellt till sagoböcker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Problemet för folk som försöker att uppvisa nya fynd som "den felande länken" mellan två utvecklingssteg i evolutionen är att det alltid kommer att finnas hardcorekreationister som säger: "Jamen, det där är inget mellansteg - det är bara en annan art, som nu är utrotad".
Eller så säger man "Ja, det är möjligt att det är en muterad X, men det visar fortfarande inte att det finns en hel mellanform, med flera individer, mellan X och Y".
Eller så säger man "Det är möjligt att det där är en mellanform mellan X och Y, men vi är människor och Gud skapade oss som vi är. Det där är någon slags djur..."
Ja, sådär kan man hålla på och tramsa.
(Hävdar själv, med viss bestämdhet, att Bibelns skapelseberättelse inte är en lärobok i vare sig fysik eller biologi och att man således kan lämna naturvetenskaperna åt naturvetenskapsmännen.
Det är helt enkelt en annan sorts text. Och borde läsas annorlunda, både av religiösa och andra.
Men det är naturligtvis bara min (obalanserade) åsikt.)
Håller, såklart med dig om att vetenskapen och religonen bör jobba var för sig.
Angående att läsa Bibeln som en "annan sorts text" än en vetenskaplig så tycker jag att det kan bli luddigt ibland.
Du fattar säkert vad jag famlar efter:
Finns inte risken att det uppstår en godtycklig, individuell, glidande skala från att läsa
skapelseberättelsen som ren och skär fiktion/metafor/tankeväckande epos
(välj fritt eller lägg till eget mer passande) till att plötsligt, en bit in i boken slå fast att nu, vips, är texen "sanning"/ Guds ord /faktiska regler från Gud?
Hur kan någon människa "veta" vad som är hugget i sten ( oj, ett Mose-skämt!) av Gud och vad som bara är "inspirerat" av Gud?
Vem har förmåga och utbildning i den högre skolan ( skämt nr 2) att kunna fastslå det?
Där är jag nyfiken gul ( Gud)!
Kram och sol!
Tja igen!
Nu är ju Bibeln, till skillnad från exempelvis Koranen eller Mormons bok, snarast en antologi av olika sorters texter...
Några böcker i Bibeln är helt enkelt poesi - Psaltaren och Höga Visan, exempelvis. Andra är lagtexter. Ytterligare andra är "historiska" texter på det sättet att någon beskriver vad denne upplever med Gud i ett väldigt tydligt historiskt sammanhang (Nehemja, exempelvis). Etc, etc, etc.
Så alla kristna är redan rätt överens om en viss genreindelning.
De 66 böckerna som utgör den här antologin har tillkommit under minst 600 år i tiden. Mer konservativa kristna hävdar omkring 1700 år (och menar därmed att Moseböckerna faktiskt är nedtecknade av någon som levde i samma tid som Moses.)
Vad jag menar är att många kristna redan är rätt medvetna om att det är en process som gett oss "Guds Ord". Gud har talat och verkat in i världen och det har bevittnats och nedtecknats av poeter, herdar, kungar, ledare, profeter (sedär en yrkestitel som inte är så vanlig längre), fiskare och präster, som var och en själv satt sin prägel på texten...
Så vad av "Guds Ord" är Guds Ord?
Well - det där är en teologisk fråga som visa människor träter omkring.
Men jag menar att en text som Skapelseberättelsen och de följande kapitlen kan finnas med i Bibeln av andra skäl än att vara en naturvetenskaplig redogörelse över hur det egentligen gick till. Det finns viktigare poänger i texten som jag är rädd att man missar.
Dagens övning - om du läser texten som en allegori - vad betyder den då? Vad säger den? Etik? Människans utsatthet i världen? Naturens storhet? Människans ansvar för planeten?
Tankar?
-
(Och alldeles oavsett vad Bibeln slutligen handlar om - det är ett ball fynd! Sånt här får det att hissna för mig.)
Kram och sol
Jag menar alltså att Ida är ett ball fynd, oavsett vad vi kommer fram till att Bibeln säger i frågan.
Tjenis!
Äntligen en slipad och varm tangentbroder!
Mina tankar, ja:
När jag läser skapelseberättelsen med allegori-glasögonen på och försöker fiska ut budskap och dylikt så landar jag inte där många troende landar.
Jag upplever ett, törs jag säga det, ett gammalt förakt för kunskap, nyfikenhet och lusten att veta.
Käkar Eva den dumma frukten - då öppnas ögonen, frågorna börjar bubbla, etc...och det ska man ge fanken i. Aja, baja!
Annars så visar den godhjärtade fadern ut er för evigt ur sin trädgård.
( Hur kärleksfullt är det? Ett misstag och utvisning direkt, inte ens ett gult kort!)
Jag läser det som en tydlig läxa till den tidens folk: "fråga inte så mycket, akta er för kunskap - allt finns redan i boken och finns det inte där så vet VI - som predikar och förkunnar - hur allt ligger till."
Sedan finns ju kvinnosynen - "din man ska råda över dig" -något som jag inte ( med min klena fantasi) kan tolka eller förstå på anat vis än vad som nog avsågs vid författandet.
Jag antar att många säkert läser skapesen som en skildring av paradiset och landar i: "Attans, om vi bara hade skött oss och inte gjort egna ,dumma val (!), om vi bara rättat oss i ledet så hade vi alla haft det bra och käkat plommon och klappat zebror i evighet"
( Al´a ljuvliga Jehovas-pamfletter)
Hur ser du själv, eller hur läser du själv, tex Abraham och Isak-episoden?
Vore kul att få dina tankar i retur...
Mvh/ Himmel och pannkaka!
Din: Tobbe tvivlaren
När jag läser Skapelseberättelsen ser jag något annat än dig (surprise!) - nämligen att kvinnor och män är skapade lika ("...till man och kvinna skapade han dem. Till Guds avbild skapade han dem."), att människan är satt att förvalta Jorden, att människan från början är vegetarian (!), etc.
Detta att Adam ska råda över Eva - lägg märke till när i berättelsen det sker. När Gud skapar människorna är de jämlika - tillsammans en avbild. Det är när de fallit i synd som en ojämlikhet finns. Tror jag då.
Kunskapen om gott och ont (eller "på gott och ont" - beroende på tolkning av Hebreiskan) är en sådan där grej som jag själv funderat mycket över.
Det kan naturligtvis vara en sådan där tvivelsfientlig grej, "Lita på mig...", som du läser in. Men varför finns i så fall just passager om tvivel med i Bibeln i övrigt? Varför lovordas "Visheten" i Predikaren? Och varför säger Jesus att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ, all vår kraft och allt vårt förstånd (och sedan fyller i "och din nästa såsom dig själv". Och fortsätter med den där gamla slagdängan om andra kinden och allt det där). Men alltså - även förståndet får (ska) vara med när man söker Gud, tydligen.
Det kan vara så att Gud hade en annan plan - att låta oss mogna till i vishet innan vi fick kunskap, kanske?
Jag är inte "färdig" med min läsning av den här texten. Jag kan inte säga varför den är där eller varför den är utformad som den är. Men jag tror inte att det är en naturvetenskaplig redogörelse :) Och texten är mer intressant ur ett etiskt perspektiv.
Stycket om Abraham och Isak är ohyggligt. Jag förstår inte varför Gud prövar Abraham på det sättet. (Nu sänder han ju en ängel som räddar Isak och ger en vädur (va... Jag kollar inte upp det nu) som substitut.) Men det är en väldigt, väldigt otäck text för mig.
Jag inser att det finns principer som är viktigare än mitt eget liv. Men jag kan inte förstå hur en barmhärtig Gud kan säga till en man som längtat efter barn ett helt liv att döda det när det väl är där.
(Här, inom parentes, förstår jag inte heller Gud Faderns agerande när Jesus, Hans egen son för sjutton gubbar, plågas och dör. Mitt eget föräldrahjärta slits ur kroppen vid den årliga påskläsningen av den texten. Hur kan Han? Trots vad som står på spel - Hur kan Han?)
Allt jag har att hoppas på är att någon gång kanske förstå texten i ett annat ljus än det jag har idag. Men Abraham och Isak... *ryser*
Skicka en kommentar