Nyligen stod jag och blängde in i ett bokantikvariat-fönster.
En äldre dam, runt 70, kom fram och började språka:
-Visst är det härligt med böcker?
-Jo, visst, sa jag.
-Har du läst den där? (Hon pekar på en Prins Eugen-bok)
-Nej,svarar jag,men jag känner till "Målarprinsen" väl.
-Jag har den hemma, jag bor precis här. Kom med upp ska du få låna den. Böcker är till för att läsas!
Hon hade träffat mig i exakt 21 sekunder!
Jag hade egentligen inte tid att gå med upp men blev så överrumplad
av det "osvenska" sättet och den härliga spontaniteten att jag givetvis sa ja.
Sen låg vi med varann.
(Nä. Det där var fiktion.)
En kvart senare stod jag på gatan igen med tre tunga konstböcker (som jag nog inte hinner läsa färdigt innan damen lämnar in)
Hur ofta händer det att en tant runt 75 bjuder upp unga män och lånar ut böcker,hux flux?
Jag hade nog inte kunnat skära halsen av henne och rånat henne om jag så hade haft den läggningen.
Maila frågor om Målarprinsen,gott folk, eller kom upp till mig! Böcker är till för att läsas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar