allmängods

Att på ett tåg ge bort sin kvällstidning till sin obekanta medresenär är som att erbjuda asyl till jagade krigsflyktingar. Ögonen nästan vattnas av glädje - varför denna oförställda godhet? Hur ska jag kunna gottgöra? Vad blir jag skyldig? Är det dolda kameran?
Sedan finns det ju typer som - efter att ha läst igenom blaskan 4-5 gånger för mycket - knycklar ner skiten i sin handväska. "Den här ska FAN I MIG inte komma någon annan till godo! Skaffa er egen information!"

Fast det är ju lätt att knycka andras tidningar. När de går på toa eller till bistron glider man förbi diskret - om man nu är så skruppelfri. Tidningar på tåg är allmängods. Liksom paraplyer.Och barnvagnar.(Kanske inte det där sista)


DAGENS DIKT

"En ärlig stjäl"

Varje paraply jag hittar
knycker jag när ingen tittar
finns det nån som ögon ägnar
låtsas jag som att det regnar

Fikarummets kaffegömma
brukar jag med glädje tömma
kopiatorn ser med nåder
på det lilla svinn som råder

Fastän ängel upp i dagen
bryter jag i smyg mot lagen
även dikter liksom denna
skriver jag med stulen penna