Nu tar jag klivet ut ur grottan. På ingens begäran alls men ändå.
Här föds blyertsfoster till funderingar som - i ett generöst ljus - kan bli kul på sikt.
Eller inte alls.
Min eld är hyfsat varm och bland de mysigaste i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad kul! Det här skvalet ser jag fram emot (och hur lät det egentligen...)
Skicka en kommentar