Har precis klämt ner en skink och ananasmacka - något man aldrig blir sugen på under dagtid. Men under sen kvällstimme i Malmö så blir "Stippes" - denna anrika sylta - en kulinarisk härgring.
I sällskap med pundare och annat otvivelaktigt folk (däribland jag själv) får man höra jukeboxlåtar man trodde försvunnit medan tarmen lyfter på hatten.
Elin och Mats (begåvade och vänliga kollegor) huserar min trötta lekamen efter ett typsikt "julbordsgig" - hälften lyssnade och skrattade och hälften sorlade /gav fan i mig.
Hur mycket jag än vet om att kvällen mer eller mindre låg bortom min kontroll - folk VILLE prata och skåla - så gnager det i mig att man inte fick chansen att göra sitt jobb: att vara rolig.
En handfull underbara människor ur firman jag babblade för sökte upp mig efteråt och bedyrade att jag inte var kattskit (vilket värmde in i märgen där och då)men känslan av något ofullständigt består.
Dock - imorgon luktar min avföring anannas och det är inte fy skam!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar